Stammar

Hornafjördur

Hästar som kommer härifrån är vana vid en dramatisk natur. En mäktig fjorddal på sydöstra Island där kraftiga älvar utan broar rinner fram bland livsfarliga kvicksandsområden. Denna miljö kräver starka, stora och hårdföra hästar med en förmåga att lösa svåra situationer och kämpa för att klara sig. De kännetecknas av bestämdhet, villighet, framåtanda, bra tölt och trav samt en kraftfull pass och galopp. Dessa hästar är riktiga kämpar. 

Stammodern till Hornafjördur hästarna sägs vara Óða-Rauðka frá Árnanesi som fick stamboksnumer 2, född 1895. Denna stam delades upp i två stamlinjer, Árnanes och Bjarnanes så småningom.
Bland de mest omtalade hästarna är Nökkvi frá Hólmi som var son till Skuggi frá Bjarnanes (stamfadern till Bjarnaneslinjen). Det var mycket tack vare Nökkvi som Hornfjördurstammen spreds om på ön. (Dannie)


Skagafjördur

Detta är en vid och öppen fjorddal på norra Island med ett gott klimat och bra bete. Man formade här lättare, nättare, ”vackrare” hästar. De hade en flott, lätt fjädrande elegant tölt. Här utvecklades rid- och livskonstnärer som var mycket stolta över sina fina ridhästar. De njöt av livet, vin, vackra kvinnor och vackra hästar och de ”älskade att sjunga och hästarna dansade under dem”, (citat från Einar Gislason i Sydra-Skördugili). 

Skagafjördur, Islandshästens vagga enligt många. Mest omtalade gården är ingen mindre än Svadastadir. Hästarna härifrån härstammar från syskonen Sörla 71(1915) og Tinnu 124(1916) frá Svadastödum. Svaðastadir blev grunden till två av Islandshästvärldens två mest kända stammarna, nämligen Kirkjubaer og Kolkuos. (Dannie)

Hindisvik

Ligger i Hunavatnssysla på nordvästlandet. På den här platsen avlade man fram resliga, smäckra hästar med bra gångarter och mycket temperament och vilja. Det var intelligenta hästar med ”franska nerver”. De var glödande och otåliga att komma iväg, de kunde även vara rätt hårda i lynnet. De var kända för att bocka av sin ryttare när de var på det humöret. De användes ibland för att avla in lite jävlar anamma på vissa gårdar. 

Hindisvik hästarna var tuffa jäklar och hade till och med tuffa utseenden påstås det.
Stamfadern var Stjarni 118 frá Hindisvik, född 1917. Hindisvikhästarna blandades bäst med hästar med bra lynne. Här nämner man bland annat Raudhetta frá Kirkjubae som gav bra avkommor med just Hindisvikhingstar. Raudhetta hade själv Hindisvikstam bakom sig, hennes mormor var nämligen efter Hindisvikhästar. (Dannie)

Sydlandet

Detta är ett varierande landskap med höga fjäll och stora betesmarker. Det finns också mycket sandmarker och fuktig gräsmark. Detta goda bete gav stora hästar, hovarna var ofta stora, runda och flata. Detta för att kunna ta sig fram över våtmarkerna. Det var kraftfulla passhästar och godmodiga, starka arbetshästar. 

Hör gärna av dig till mig om du kan mer om detta!